Vill bara gå och lägga mig, och vakna upp igen när allting blivit bra
Livet känns så jävla meningslöst just nu, även om det inte syns på utsidan så känns det på insidan. Förstår inte hur människor bara kan komma och göra sönder folk inuti, förstöra det mentala, framtiden.
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det
Tänk om man bara kunde stänga av sig från omvärlden, från alla problem och bara rent ut sagt skita i allt och alla? Vore hur bra som helst, att bara kunna sjunka genom jorden och inte minnas någonting, bara flyta runt i en slags cirkel och sväva på moln. Tänk hur underbart livet vore utan alla jävla problem.
Just nu bär jag på allt känns det som, folk som man saknar, folk som man måste träffa, läxor, sorg, stress, press, saker som man måste hålla ordning på.. allt bara rusar mot en på en gång.
Pressen och stressen kommer när man måste göra något som man vanligtvis inte vågar göra. Men jag tänker alltid: Jag lever i en bubbla, och i denna bubblan känner jag mig trygg och säker. Utanför denna bubblan finns allt jag tycker är farligt och pinsamt. Men för att våga göra mer saker och bygga ut sitt självförtroende måste man våga gå utanför den här bubblan och göra det som är läskigt. Sen när man gått utanför denna bubblan flera gånger tycker man inte att det är läskigt längre, och då har man plötsligt förstorat denna bubbla man lever i.
Har hänt så mycket i mitt liv, både bra och dåligt. Minns när jag var 7-8 år sådär? Mådde inte särskilt bra då, fick flytta ifrån min familj, in i en helt ny värld med okända människor. Människor som gjorde att jag mådde ännu sämre, människor som sa saker utan att tänka, kränkningar. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde, men kunde aldrig komma på varför. Tog aldrig illa upp av de orden jag fick - på utsidan.
Har aldrig fått tagit ut denna sorg för allt dåligt som hänt, och har trott hela mitt liv att jag aldrig skulle få göra heller eftersom att jag är såpass stark, men det kanske är tid för det nu?
Jag är så tacksam för alla som orkar med och stöttar mig, men ibland räcker det inte. Och just nu så vet jag inte hur jag ska må, dåligt eller bra? Eller bara rent allmänt stressad, fast mår ju så dåligt när jag är stressad. Vill inte ha såhär mycket omkring mig, orkar inte.
Haha helt stört - jag skriver depp text
Men kan inte hålla inne längre, det är precis såhär jag känner.
Tack för ork att läsa, ni är underbara
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta
För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner
Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det
Kommentarer
Postat av: E l i n a
Jag finns om det är något. Smsa eller vadsomhelst. Jag finns. Vill bara att du ska bli glad <3
Trackback
